.

- Men kom Stella, vi går upp där uppe.
- Nej, då blir jag ju bara naken!
- Precis!

Känns som om min dåliga sluta-blogga-inställning har hoppat på mig igen och jag gillar det inte! Känner att det är en massa jag vill skriva om och dela med mig av men jag orkar fan aldrig sätta igång datorn.. Men idag hände det iaf! Efter några timmar i skolan så pulsade/haltade jag genom snön hemmåt och nu sitter jag och katten och tittar på teve. Ska försöka vara ambitiös lite längre fram och göra min matteläxa. Men nu ska jag rada upp det jag funderat på sista tiden;

- Nu i dagens moderna samhälle där alla bloggar, twittrar och facebookar (?) så skriver de om de är på semester. Hur smart är det? Särskilt på facebook där alla ser vad du heter och vilken stad du bor i. Det är bara att kolla eniro och sen så rensar någon smart jävel din lägenhet medan du sitter och dricker öl någonstans. Idioti.
- Jag har sovit med lampan tänd i två nätter nu. Det har jag aldrig gjort innan, inte ens när jag var liten. Men nu kan det inte hjälpas; jag är inte överförtjust över att sova själv. Det hjälper inte heller att grannen hade inbrott för några dagar sedan. Jag börjar bli lite smånervös.
- Jag har tagit bort stygnen i knät! Det gjorde inte ont direkt, men att titta ner på mitt knä och fortfarande se två gapanade hål fick mig att tappa lite förtroende för dagens moderna läkarkonst. Är det inte meningen att stygnen skall sitta kvar tills såret läkt? Tydligen inte, nu skall jag istället vara tejpad i två veckor. Känns ju tryggt. Och inte nog med det - jag har fan cp-ont i knät! Kan inte ens sova på sidan. Låter det gå några dagar till sen så ringer jag doktorn.
- I lördags var det en liten sammankomst hemma hos mig. Först tittade vi dock på Toves nya lägenhet och jag måste säga att den verkligen var jättefin! Hoppas att hon får stanna där nu bara. Men iaf, pizza införskaffades på hemvägen och sen så blev jag lite småinvaderad av en massa trevliga människor! Den siste gick inte förrän vid halv 3 och då var jag rätt trött och mörbultad. Men det var det värt, det var en väldigt trevlig kväll :) Favorit i repris bör anordnas snarast!
- Och jag och Tove umgicks igår :) Haha, fika, shopping och annat mys samt planering inför nästa vecka! Wihoo, nu smäller det för henne, mig själv och Sophie! Undrar om vi vågar eller om vi backar ur i sista stund? Antar att vi får se när det väl inträffar ;)

Vad har hänt i era liv?

Tror att lille Jocke har fest i lägenheten ovanför.. Hör en massa hög musik dunka genom några högtalare som är strategiskt placerade i det rummet som ligger över mitt. Great.

Eller nej.. Hör Le Freak med Chic.. Måste vara hans päron.. Men iaf, antar att jag får vara glad för det lilla - hellre bli tvingad att lyssna på hög musik än höra dem ha sex eller något annat vuxen-förbjudet (sex och samlevnad är strikt för människor som inte är äldre än eller i ålder med ens föräldrar).

Eller mys och mys, sitter hemma med bensmärtor och lagom irriterat humör eftersom jag haltar runt som en pirat med träben. Det enda som saknas är papegojan.. Men iaf, har gått i skolan i två dagar nu och, även om det är skönt att se levande människor igen, så måste jag erkänna att det var rätt skönt att vara hemma också. Bara att få in morgonrutinerna igen är ju en plåga, gå upp kl 6 har aldrig varit min grej. Jag är inte gjord för sådant.

Imorgon verkar det bli en liten get-together hemma hos mig, skitsnack och poker står på agendan vilket jag tycker är ytterst spännande! Det ena är jag expert på, det andra har jag aldrig försökt mig på. Men det är imorgon, ikväll blir det en runda till Mobilia och sen film hemma hos älskligen (han verkar ju ha permis hela tiden! Klagar inte dock..). Imorgon blir det att unna sig sovmorgon innan pluggat tar vid igen. Men men, sånt som måste göras. Ooh, och det blir inflyttningsfika hos Tove imorgon också! Lilla gumman har ju fått en lägenhet nu och denna måste inspekteras!

Önskemål från Ola också; han vill bli omnämnd som min apa här på bloggen. Det är väl en önskan jag inte kan stå emot?

Är så sysslolös att jag t.o.m överväger att skaffa Facebook bara för att se att livet fortgår utanför dessa fyra väggar. Förstår ni min desperation?!

Imorgon blir det skola. YES!! Levande människor som rör sig och pratar, kan det bli bättre? Nej, efter en veckas isolering så tycker jag inte det. Idag var det egentligen meningen att jag skulle till skolan, men efter att mamma rastat mig i över fyra timmar på Mobilia igår så är jag invalid igen. Smärtorna i knät har ökat oroväckande och därför tog jag beslutet att stanna hemma idag också. Det är skönt nu, men jag kommer ångra mig bittert om någon timme när tristessen sätter in igen. Men jag ångrar inte att jag gick ut igår, behövde verkligen lämna lägenheten lite. Hittade dock inget snyggt i någon butik alls, borträknat från en kofta på MQ. Får se om jag köper den på fredag.
Annars idag? Absolut ingenting och det stör mig något fruktansvärt. Får väl plugga lite matte i brist på annat och sen så får jag väl laga storkok i eftermiddag. Päronen lämnar ju mig snart och det är bäst att fylla frysen. Men nej.. Ska läsa lite min bok och sen så får jag väl se vad dagen bjuder på.

Jag är trött på att vara hemma nu. Eller nej, egentligen inte, det är otroligt skönt med en paus från allt vad skola heter, men jag saknar sysselsättning. Det är sjukt tråkigt att bara sitta hemma och titta i taket. Ingen är hemma som kan hålla mig sällskap, t.o.m kattfan håller sig borta. Vad gör jag åt detta då? Jo, idag hoppar jag runt på mitt småstela ben och försöker städa garderoben. Rätt kul faktiskt, passar på att göra sig av med det som är fult och slitet samt ger bort det som är fint men som man inte använder längre. De gör bättre nytta någon annanstans. Ni som känner mig vet hur mycket jag skyr allt som har med städning att göra - nu vet ni hur otroligt uttråkad jag är med tanke på att jag gör garderobsrensningen helt självmant. Usch, jag är verkligen desperat.

Annars idag? Mamma är ledig (tack gode gud) och har lovat att rasta mig idag, jag behöver verkligen komma ut lite. Antar att det blir en runda på Malmborgs och sen ska vi väl laga middag. Låter som en lagom produktiv dag för min del. Ska även försöka hinna renskriva klart mina matteanteckningar.. Segt som fan, men egentligen ännu ett bra tidsfördriv. Det behöver ju göras och så kan man belöna sig själv med att sova middag sen, haha.

Inatt drömde jag verkligen något jätteskumt. Som vanligt så minns man ju aldrig alla detaljer några timmar efter, men något minns jag. Det var typ en tävlig, hästar var inblandade, något om stålvajrar och bollar och hurrarrop. Nu i efterhand förstår jag ingenting, men när jag vaknade var det fullkomligt logiskt, funderade inte ens varför något hände. Hm, synd att jag inte minns mer egentligen, för det var sjukt skumt alltihop.. Ett tag skrev jag faktiskt ner alla drömmar jag hade och det är jättekul nu i efterhand att sitta och läsa igenom allt. Drömmar verkar ju så oskyldiga medan man upplever dem och ingenting verkar banalt eller annorlunda, man köper det fullkomligt. Iaf jag, som är född skreptisk, kan komma på mig själv att tycka drömmar är fullkomligt logiska även om jag ofta är medveten om att jag faktiskt drömmer. Skumt.

Men men, nu har har jag ordbajsat tillräckligt, skall väl fortsätta plåga min stackars garderob. Kanske baka sen? Ja, absolut. Baka! Haha. Ha så kul med era bestyr idag, ni kan väl ha lite sympatismärtor och tycka synd om mig emellanåt?

Sitter och slötittar på en dokumentär på kanal 5 om syskonkärlek. Fast riktig kärlek-kärlek, inte en kram eller en puss på kinden.. Här sitter halvsyskon och berättar om sin kärlek till varandra, hur deras kärleksrelationer utvecklats från kramar till.. hm, mer intima förhållanden. De förutspråkar också att syskon skall få lov att gifta sig med varandra och leva precis om alla andra par. Jag måste erkänna att jag är helt paff. Har de inte hört talas om incest? Inavel? Genetisk variation? Det finns en anledning till att vissa förhållanden är förbjudna och dessa är genetisk betingade, det rör inte utseende, "ras" eller klass. T.o.m djur undviker att para sig inom familjen och detta är ju fullkomligt logiskt. Utan genetisk variation kommer arten gå under, fel i gener och kromosomer får en chans att spridas och påverka alla individer.
De deltagande paren jämför sig med homosexuella par - för ca 15 år sedan var det tabu men det har växt fram mer och mer tolerans genom åren och nu hoppas de att samma sak ska hända dem. Men är det rätt? Incest, incest, familjefest. Nej tack. Jag bryr mig inte om etik eller samhällsnormer i det här fallet, men biologiskt finns det en klar och tydlig anledning till varför man inte skall blanda lika gener. Alla skall få lov att älska vem de vill, men för artens överlevnad bör detta klassas som tabu. Som svar på bla dessa argument så svarar paren att de inte vill skaffa barn, att detta vore oansvarigt. Sant, det säger jag inte emot. Här ser jag kanske mer en koppling till homosexualitet - par som bor ihop men utan möjlighet att skaffa barn. Ska adoption då få vara ett alternativ även för syskonpar? Samhällsnormerna spelar nog in väldigt mycket här.. De har ju rätt egentligen, det tog tid för homosexuella att få samma rättigheter som hetrosexuella (ej fullt uppnådda mål än dock), då finns det kanske även en chans (risk?) för syskon. Men jag vet inte.. Jag tror på vetenskapen i det här fallet och av den anledningen tror jag att motviljan mot incest sitter för djupt, homosexualitet uppstår iaf hos olika djurarter och bör av den anledningen klassas som mer normalt (det där lät fel, vill bara få fram att jag tycker homosexualitet är helt okej).
Jag vet verkligen inte vad jag ska tycka om det här.. Jag sitter mest med munnen öppen framför teven och funderar på vad som rör sig i deras huvuden.. Men i slutändan så tror jag inte att man kan välja vem man skall älska. Råkar det vara ett syskon man faller för så får det väl klassas som otur.

Det snöade ute, och eftersom snöröjningen är som den är här nere i Skåne så ringde jag honom, sade till honom att inte köra till Skurup. Det var på tok för halt för att bege sig ut på vägarna.

"Har det snöat? Okej, då kör jag inte."

Kände att jag gjort dagens goda gärning, både för honom och mig själv. Vill ju inte att något ska hända honom.

"Ska jag komma till dig istället?"
"Nej, jag vill bara gå och lägga mig.."

Och jag gick och lade mig i naiv tro om att han var trygg och säker hemma hos sig, inte ute på en motorväg någonstans. Jag sover som en stock till ett sms trillar in morgonen efter. Han har sladdat på motorvägen. Min första tanke var IDIOT, jag sade ju till honom. Och jag blev arg, irriterad och nästintill förbannad. Han lovade ju att inte köra iväg och ändå gjorde han det. Inte förrän i efterhand när jag varit upprörd ett bra tag så slog det mig hur illa det egentligen kunde ha gått. Han kunde voltat, kommit över i andra filen eller åkt ut i någon åker. Inget av detta hände dock, men bilen fick sig ändå en omgång mot mitträcket och för honom blev det också några smällar.. Jag kan inte vara arg på honom särskilt länge, jag har egentligen inte någon anledning eller rätt att vara det. Men jag tror att det är mitt sätt att reagera. Först blev jag chockad, sedan arg och tillsist orolig och lättad på samma gång. Han klarade sig utan allvarligare skador, men jag kommer ändå inte ifrån tanken på att han gav sig ut trots att jag sade till honom. Det kunde gått riktigt illa, jag vet inte om han ens insett det ännu.

Operationen gick bra. Var rätt nervös innan men fick i mig en jävla massa saker genom en kanyl i armen så jag var som tur är inte medveten om allt som hände omkring mig. Det jag minns var iaf den otroligt trevliga personalen på kliniken, har nog aldrig blivit så väl bemött eller omhändertagen tidigare. Jag mådde rätt bra direkt efter eftersom de sista läkarna gjorde var att spruta mitt stackars knä fullt med smärtstillande, dock så började det klinga av igår och jag har börjat få mer och mer ont. Har fortfarande piller att knapra på, men de ger inte riktigt samma effekt tyvärr. Nu ser jag ut och känner mig som Elefantmannen eftersom knät är svullet och jag har lite (nej, mycket) svårt att böja det. Duscha imorse var en mardröm. Usch. Men det blir väl bättre, ska se om sjukgymnastiken går bättre idag än vad den gjorde igår.. Skulle göra en övning 100 gånger, jag klarade knappt 10.. Blä.

 
Ser helt sjukt ut ju.. Svullen och jag vet inte vad. Elefantkvinnan. Usch.

Gårdagen bjöd dock på en del trevligheter - Heleneholms Gymnasium hade premiär för årets musikal, och som Patriks egen fan-club var ju jag och Tove tvungna att vara där. Handikappad som är så hade platser reserverats åt mig och Tove på främsta raden (såg nog hur nervös du var, Patrik!) och vi njöt hela showen igenom. Det var verkligen jättebra, Patrik fick ju t.o.m sjunga solo och dansa och pussa på flickor (!), undrar var Annika tyckte om det, haha..


FAME! Jag är grymt imponerad, faktiskt..

Idag blir det att jag ska fortsätta leka invalid, plåga Ola med alla mina krav, kanske renskriva lite matteanteckningar och eventuellt åka och handla. Kan ju bli intressant.. Kanske ska ringa och väcka Patrik också, han kan ju inte direkt vara superpigg sedan igår :P Men nej, ska vara snäll idag. Kanske imorgon också. Men nu blir det att mysa med min älskling.. Antar att han behöver mer tröst än mig idag av diverse olika anledningar och det kan jag nog ställa upp med.

Iaf när det handlar om mascaraborstar. Dubbelt så stor - dubbelt så stor risk att peta sig i ögat. Underbart. Tror att jag ska byta ner mig till något mindre (iaf i den här kategorin).

Av någon anledning är detta en av de dagar på året som får mig att bli smått illamående. Västvärldens reklamjippo för att få sålt extra mycket choklad, rosa krimskrams och blommor. Horribelt egentligen, bara ta ett helgons namn och göra om till denna fnittervänliga och ytterst mesiga idioti. Fira kärleken ska man kunna göra vilken dag som helst på året, varför ska det vara speciellt den 14e februari? Mår man bättre då? Antar att vissa anser att man behöver lite uppmuntran i vintermörkret och vem gör egentligen inte det bättre än den man älskar? En bra fråga som jag faktiskt inte har svar på. Men tänk om jag behöver uppmuntran i juni då? Eller kanske i september när skolan drar igång? Nejnej, det går ju inte, då finns det inte några rosa nallebjörnar i affärerna, ännu mindre enskilda rosor till rövarpriser. Februari passar tydligen allmänheten perfekt, då är det meningen att man ska värma varandra (dvs. köp hellre en tjock tröja till flickvännen än sexiga underkläder), mysa under filten (med den nya tröjan på!), äta choklad (absolut inte smeta in sig i den iaf) och säga att man älskar varandra på alla språk man kan. Då är man imponerande och uppfyller verkligen västvärldens stereotypiska alla-hjärtans-dag-ideal.

Men samtidigt.. Även om jag erkänner att jag är väldigt anti hela den här luddiga grejen så måste jag medge att jag blir lite ledsen om jag inte ens får en bukett blommor på söndag.. Det är egentligen pinsamt att jag förväntar mig något sådant, jag hade blivit mycket gladare om han tex kom med blommor till mig på lördag istället bara för att han känner för det, inte för att stereotypen kräver att han ger mig på söndag. Kanske man kan få båda? Men nej, skämt och sido. Jag är tjej. Jag gillar blommor och choklad och uppskattar därför sådant i alla former alla dagar på året. Men jag stör mig ändå på att samhället nästan förväntar sig att alla par skall vara extra kärleksfulla just denna kalla dag i februari. Jag vill bli lika älskad alla dagar på året och bli bortskämd allihop, inte just denna dag bara för att man kräver det. Vågra vägra Alla hjärtans dag. Typ.

Sovmorgon och sedan aktiviteter med Ola under för- och eftermiddagen. På kvällen bar det av till Hyby för pre-ski med Österrikegänget och Pajasresor. Måste erkänna att det var väldigt annorlunda att se folk utan den fula solbrännan och utan att vara iklädda underställ osv. Vi såg varandra på hemmaplan helt enkelt och det var verkligen jättetrevligt. Det är ju faktiskt folk som man träffar varje år, och trots att det bara är en vecka så känns det som så mycket mer! Var jättenöjd med kvällen och hade nog stannat hela tillställningen om inte Ola haft permis.. Tog därför bussen in till Malmö lite efter kl 10 för att fortsätta kvällen på Möllan med honom, Ed, Robin, Robin, Thomas och Kris. Har inga bra ord för att sammanfatta resten av kvällen tyvärr. Avslutade lite efter 1 och drog med mig Ola, jag orkade inte mer just då.. Men klart att kvällen hade sina höjdpunkter ändå, det kommer man ju inte ifrån! Enda nackdelen (den här gången iaf) var att jag var ensam tjej. Tyvärr är det lite jobbigt när pojkarna man umgås med är lite.. hm, förvirrade och lite sura på det kvinnliga könet. Allt östes liksom ut över mig. Men ja, antar att det är så ibland också.




Ola och jag. Längtar ännu mer till helgerna nu för tiden <3



Robin, Kris och Ed. Tre väldigt dragna pojkar..



Om Ed och Kris hade fått i sig en del så hade Olas lillkusse fått i sig ännu mer..

Det där med piercing lockar mer och mer.. Tar nog tag i det efter operationen, vill inte ha nån infektion i kroppen när jag ska pumpas med narkosmedel och annat skit.. Men sen så! Det kan bli spännande faktiskt.. Så länge inte Ola råkar rycka av den! Ajaj..

Jag har vekligen tappat tron på mänskligheten och det mänskliga släktet. Inte av någon direkt anledning egentligen, men det känns som om var än människan satt sin fot har allt gått åt helvete.
Fick läsa om exoplaneter på någon föreläsning nu i veckan och det enda jag kunde tänka på var att jag hoppades att där varken fanns människor eller att vår egen lilla ras skulle hitta dit. Det räcker väl med att vi förstör vår egen planet? Och solsystem. Pajar väl hela Vintergatan när som helst.
Hybris. Storhetsvansinne. Myspys. Masters of the Universe.
Det roligaste är ju att vi inte ens kommer kunna nå en exoplanet utan att förstöra den egna rasen genom att avla sönder den. Människan, Guds mest älskade skaplese, sönderavlad i ett rymdskepp, kommer nå exoplaneterna med fem armar var, ögon i nacken och mentalitet som en kamphund. Lyckat, inte sant? Fast tror inte det kommer fungera ändå. Med tanke på fysikens lagar osv så är det i princip omöjligt.. Vi snackar om avstånd på miljontals ljusår! Även om man kunnat röra sig med ljushastigheten (vilket är omöjligt) så hade det tagit x antal miljoner år. Sen så expanderar Universum konstant, dvs avståndet ökar. Och det finns tusen grejer till, men jag orkar inte ta det just nu.. Blir för avancerat :P
Haha, förlåt, men jag är trött.. Ska äta nu. Kan prata mer fysik senare.

Blev som sagt sjukt skum igår när den här idioten addat mig.. Satt och funderade lite och loggade sedan in på min gamla adress, hade ett svagt minne av att jag blivit addad där också.. Kollar adressen och ser fan att de stämmer överens. Vad fan är detta? Min gamla adress har på något sätt lokaliserats och då jag aldrig är inloggad där så har man istället letat upp min nya. Vem fan är så ihärdig om att utsätta mig för den här skiten?? Men grattis, iaf, du har lyckats, vem fan du än är. Nu har jag en pervers 50åring på halsen. Känner mig så sjukt jävla uppskattad.

Jag har egentligen inga ord för vad som nyss hände. Det var liksom bara väldigt konstigt att tre personer hade addat mig på msn, jag menar, hur ofta händer det nu för tiden? Alla bor ju på facebook.. Men iaf, jag frågar snällt och trevligt vem det är som addat mig, till svar får jag en lång utläggning på engelska om hur.. hm, stor, han är. Ursäkta, liksom? Vad är detta för pervers jävel? Blockerar och frågar nästa - får exakt samma svar, t.o.m samma ordföljd. Drar därför slutsatsen att det rör sig om samma person. Den här gången frågar jag var han fått min adress ifrån. Det svarade han inte på utan började fråga ut mig om jag ville kolla på hans nakenbilder på den och den hemsidan. Vad i helvete är detta?? Och vem? Han börjar prata om att  han fått min adress på nån hemsida och runt det ögonblicket börjar jag bli riktigt jävla nervös. Orolig. Jag blockerar återigen. Vågar inte ens fråga den tredje utan trycker på den lilla blockera-knappen som nu hunnit bli en kär vän. Är detta något sjukt skämt från någon som jag råkar ha ett horn i sidan på? Hur moget är det egentligen att lägga ut min mejladress så att en massa perversa snuskgubbar kan fantisera? Ge fan ut er egen adress istället. Det här är fan inte okej.

Egentligen hade jag bara helg en dag, skrev ju den dumma mekanikomtentan i lördags (och helt i onödan, har garanterat kuggat igen). Kvällen var desto bättre - Alberts födelsedag firades med förfest hos honom och sedan utgång på Wermlands nation. 90-talet stod på agendan och musiken var därför en blandning mellan nostalgi, örongodis och andra småmysiga barndomsminnen. Det var lite dåligt med folk där bara, det var mest fysiker från min kurs som hade orkat masa sig dit. Men skit samma, kvällen blir så rolig som man själv gör den! Discodans, billig öl och massa skratt gjorde det hela till en sjukt rolig kväll! Nästa gång blir det utgång i Malmö dock, måste ju visa folket att det finns en värld utanför Lund också ;)

 

Sofie, Charlotte och jag, Albert och Stina

 

Charlotte, Christina, Margareta, Albert och Stina