.

Jag har vekligen tappat tron på mänskligheten och det mänskliga släktet. Inte av någon direkt anledning egentligen, men det känns som om var än människan satt sin fot har allt gått åt helvete.
Fick läsa om exoplaneter på någon föreläsning nu i veckan och det enda jag kunde tänka på var att jag hoppades att där varken fanns människor eller att vår egen lilla ras skulle hitta dit. Det räcker väl med att vi förstör vår egen planet? Och solsystem. Pajar väl hela Vintergatan när som helst.
Hybris. Storhetsvansinne. Myspys. Masters of the Universe.
Det roligaste är ju att vi inte ens kommer kunna nå en exoplanet utan att förstöra den egna rasen genom att avla sönder den. Människan, Guds mest älskade skaplese, sönderavlad i ett rymdskepp, kommer nå exoplaneterna med fem armar var, ögon i nacken och mentalitet som en kamphund. Lyckat, inte sant? Fast tror inte det kommer fungera ändå. Med tanke på fysikens lagar osv så är det i princip omöjligt.. Vi snackar om avstånd på miljontals ljusår! Även om man kunnat röra sig med ljushastigheten (vilket är omöjligt) så hade det tagit x antal miljoner år. Sen så expanderar Universum konstant, dvs avståndet ökar. Och det finns tusen grejer till, men jag orkar inte ta det just nu.. Blir för avancerat :P
Haha, förlåt, men jag är trött.. Ska äta nu. Kan prata mer fysik senare.