.

Idag har varit en helt underbar dag av en massa olika anledningar! Svullnaden har lagt sig, päronen är hemma, sovmorgon ända till halv 8 (lyxlyx), mys med kisen och sist med inte minst - idag avslutade jag FYSA11. Ni anar inte känslan! Muntan som jag och fyra till hade som rest efter förra mekanikomtentan avklarades med glans och nu är jag verkligen klar med fysiken. YES!! Underbart!

Ett minus är dock att jag var på världens onödigast matteföreläsning idag. I två och en halv timme fick jag sitta och titta på min förvirrade föreläsare som satt och lekte med sin dator. Tydligen hade hon hittat ett datorprogram som man kan rita grafer i. Grattis. Ville sova/ gå hem och sova. Ville egentligen göra vad som helst utom att sitta där.
Fast nej, det är inte sant. Ni vet att jag har seperationsångest och inte bör lämnas ensam allt för långa stunder? Iaf, jag är ju överlycklig över att mamma och pappa är hemma igen, men det är inte så kul att det verkligen är hemma-hemma, dvs sjuka och hemma från jobb. Det känns som om lägenheten blivit satt i karantän och jag bara väntar på att jag också skall bli utsatt för denna hemska förkylning. Mamma mår rätt bra, men pappa.. Ja, behöver jag säga mer än "varning för man dödssjuk i förkylning"? Han är gnällig iaf. Och snorig. Men mest gnällig. Kontentan av det hela - tror inte att jag borde vara hemma och utsätta mig för det här. Men vart ska jag ta vägen?