.

Och tack gode gud för det.. Jag är verkligen helt slut, jag hinner inte vakna om dagarna innan det är dags att gå och lägga sig igen. Jag lever i ett töcken av fysikformler, telefonsnack och studentaktiviteter. Men jag älskar det. Dock så betyder ju inte det att jag inte välkomnar helgens ankomst. Ska bli skönt att få sova lite längre än 6..
Igår var det onsdagsfika hos mig. Eller ja, inte riktig onsdagsfika, den existerar ju bara på Barista.. Men jag känner inte att jag hör hemma där längre tyvärr. Vissa fundamentala saker ändras ändå. Men jag har skaffat mig ett substitut - och ett billigare sådant! Det kostade mig endast 17 kr för ett paket ägg, hehe. Men iaf, efter en stressig eftermiddag som bla inkluderade en satans massa bussåkning, ett besök på Einar samt en snabb kopp kaffe med Roger och Kalle så blev det att åka hem plugga fort som fan, för 30 minuter senare kom Sophie, Lange och Victor. Lite senare kom även Tove, Camilla och Julia. Simon vågade sig också hit (funderar lite på om vi lyckades skrämma bort honom för all framtid dock) och sist men inte minst så kom Ola. Rulltårta, saft och kaffe blandat med skratt och skitsnack förgyllde sedan kvällen. Jag, trött som vanligt, skickade ut folket lite efter 9.. Ola fick stanna dock, hur skulle jag kunna missa ett tillfälle med en färdiguppvärmd säng? Men iaf, låg som en trasdocka i sängen halv 10, somnade inte långt efter.
Idag så var det dubbel föreläsning i ellära. Underbart. Eller inte. Men jag överlevde. Hade sedan lunch där jag satt och pratade med Julia (inte samma som igår dock), Ina och Margareta. Sen var det labbgenomgång med de äldre studenterna (får man säga mums här??) och sen, sist men inte minst, så blev det räknestuga. Jag pallade till ca halv 5, efter det så gav jag upp. Och nu sitter jag här och försöker ta tummarna ur röven och faktiskt göra klart min dumma labbrapport. Önskar att jag kunde få tillbaka den diciplinen jag hade i början av gymnasiet, tror att jag hade legat lite bättre till just nu då.. Men strunt samma, eller som min fina faddergeneral Olle uttryckte det: "Det finns alltid omtentor, men det finns inga omfester".