.

- Ska vi ses ikväll?

Hmm, ja, jag pluggar ju egentligen och jag vet inte om jag klarar det.. Men samtidigt var det så länge sedan, känner att jag behöver ha kvar honom i mitt liv.. Han kan ju få komma om han vill.

- Nej, förresten, jag stannar hemma ikväll.

Vad nu? Skulle han inte komma precis? Satt ju och väntade och nu ställer han bara in? Inkonsekventa människa.. Men iofs, det är inte första gången.. Men det är synd, verkligen. Han hade kunnat förgylla min kväll. Istället får jag umgås med Benson, och han och jag är tyvärr inte så himla bundis.
Ringer upp honom, undrar varför det inte passar.

- Du behöver plugga.

No shit, Sherlock. Men jag kan faktiskt ta mig tid, denna höst är inte som den förra då allt gick åt helvete, det vet han. Men ja, kanske det är bäst så här, för jag vet verkligen inte hur jag hade reagerat om han helt plötsligt kom in genom dörren. Men jag tror att lyckan hade lyst igenom mest. Men jag vet inte, och kommer inte få veta på ett bra tag heller verkar det som.

-Hejdå

Ett kallare avsked har jag aldrig fått av honom. Det brukar vara längtan bakom rösten, kärleksfulla ord yttrade just för mig. Men ikväll var det annorlunda och jag frågar mig själv ännu en gång varför (?!) saker blev som de blev. Har inte några bra svar ikväll heller.