.

Ibland känns det som om vi tar varandra för givet, han och jag. Vi bryr oss kanske inte alltid om ifall något vi säger eller gör sårar den andre något, vi är nämligen så vana vid att den andre alltid finns kvar ändå.
Det är över ett år sedan vi tog upp kontakten igen och jag kan inte påstå annat än att det har hänt en hel del sedan dess. Vi har skrattat, gråtit och skrikit, men dock har vi inte låtit det gå ut över varandra riktigt ordentligt. Att bråka, nej, det har inte varit vår grej alls. Dock så hände något igår som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Några felvalda ord som stack till, en bitsk kommentar tillbaka och endast ryggen att titta på när det var dags att sova.. Det var annorlunda, det kändes inte okej. Och egentligen vet jag inte ens vad jag ska skylla på. Fotbollen är det som ligger närmst till hands men jag har svårt att tro att något sådant banalt som en förlorad match ska kunna sätta en sådan kil mellan oss efter såhär lång tid. Antar att det var något annat som fick oss att tända till igår. Tyvärr så vet jag inte vad det var bara.