Det var så vackert att jag ville gråta
Lars Winnerbäck. Mitt livs kärlek. Konserten var fullkomligt underbar! Publik-kontakt, vackra sånger och en känsla av att han kramade om oss allihopa. Det är verkligen obeskrivligt.
Jag och Julia träffades utanför Baltiska Hallen igårkväll och snacka om att kön var lång! Det gick dock fort ändå. När vi kom in hängde vi av oss våra ytterkläder, och tror ni inte att Martina står i garderoben! Haha, det var en trevlig överraskning, måste jag säga :) Har ju i princip inte sett en enda 06a sedan studenten.. Men iaf, kom in iaf och fick bra platser rätt nära scenen. Det enda negativa var väl att jag hade ställets längsta kille framför mig.. Och han skymde den underbara utsikten! Men iaf.. Förbandet Andreas Grega (såg ut som Lasses och Timbuktus kärleksbarn) satte hög nivå redan i starten (jag och Julia störde oss lite på Gandalfstaven bara), självklart lyckades Lasse höja den mer sen dock xD Men ja, jag har inte så många ord för det hela.. Kärleken till Lasse är oändlig och glasklar, man kunde inte annat än älska konserten. Allt var så himla fint!
Jag är salig. Detta är ren lycka. Eufori. Se själva.
Åh winnerbäck!!