.

.. är ett nervvrak. Vaknade kl 5 imorse och kunde inte somna om. Drömde hemska mardrömmar och händelser från gårdagen gjorde att på tok för många tankar snurrade runt i huvudet på mig. Jag mådde skit, pulsen gick i hundratrettio, jag hade svårt att andas och jag visste inte var jag skulle bli av. Till slut gick jag upp och satte (!) mig i duschen och bara lät vattnet rinna över mig. Det hjälpte lite, men jag kom inte ifrån känslan av att jag var ensammast i hela världen. Nu i efterhand så vet jag ju att det inte är sant, men i mitt yrvakna tillstånd kändes det verkligen som om allt och alla var emot mig. Efter en stund gick jag tillbaka till sängen och stirrade in i väggen fram tills klockan blev kvart i nio. Jag vägrade öppna i tro om att det var kvällsposten, men istället fick jag mig en trevlig överraskning. Mycket snack och ännu mer tröst gjorde mig på lite bättre humör. Gjorde mig av med all ilska senare då jag tvättade bilen, sen så muntrades jag upp ytterligare då jag mötte Ola en liten stund.


Men jag är trött på att min mentala hälsa svänger som den gör. Det är så sjukt enerverande att inte veta vad som kommer utlösa nästa ångestattack. Igår var det ett opassande sms till en kompis, vad blir det nästa gång? Ett yttrande? Jag behöver stabilitet i mitt liv, något som jag kan hålla mig fast i när det svänger för mycket. Jag tror kanske att jag har hittat det dock <3