.

Amanda, min lilla ask med visdomsord, sa att man fick sörja i en vecka, sen så ska man ta farväl och inte prata om det igen. Om hon klarade av att släppa sin semester, varför skulle inte jag kunna göra det då?
Imorgon har det gått en vecka sedan jag kom hem från den bästa semestern i historien och seperationsångesten är gigantisk och överväldigande. Så imorgon, mina vänner, är det dags att släppa allt och försöka låta livet gå tillbaka till sin slentrianliknande tillvaro. Men jag vill ju inte.. Vill sitta här med mina vackra minnen och bara njuta. Jag har en dag till på mig, imorgon så är det dags att släppa det.
Dock vet jag ett sätt att fuska, det finns ju inget som förbjuder mig från att prata med de jag träffade där, inte sant? Man behöver ju inte prata om just Österrike, så bryter man väl inte mot reglerna? Eller? Haha.