Koncert till förmån för barncancerfonden
Jag kände extra starkt just för hela cancerbiten, en av lärarna på min skola gick bort i livmoderhalscancer på alla hjärtans dag för två veckor sedan. Även om vi inte hade Ullis så var hon ju ändå en av oss, när skolan är så liten som vår så får man ett helt annat förhållande till människor. Vi saknar henne. "Typ." Inte sant, Nh06n?
Att säga farväl
Imorgon har det gått en vecka sedan jag kom hem från den bästa semestern i historien och seperationsångesten är gigantisk och överväldigande. Så imorgon, mina vänner, är det dags att släppa allt och försöka låta livet gå tillbaka till sin slentrianliknande tillvaro. Men jag vill ju inte.. Vill sitta här med mina vackra minnen och bara njuta. Jag har en dag till på mig, imorgon så är det dags att släppa det.
Dock vet jag ett sätt att fuska, det finns ju inget som förbjuder mig från att prata med de jag träffade där, inte sant? Man behöver ju inte prata om just Österrike, så bryter man väl inte mot reglerna? Eller? Haha.
AfroAerobic
Klubbkväll på Thomas Sabo
It's alive !! (bloggen alltså)
Vet att jag har varit extremt dålig med att blogga på sista tiden (har fått det kommenterat ett antal gånger..) men det har helt enkelt varit andra saker som kommit i vägen. Skolan, vänner, semester och annan skit. Men okej, får iaf fortsätta det här inlägget med en uppdatering:
- Jag har blivit av med tandställningen och kom fram till att mina tänder är jättesmå
- Jag har skaffat glasögon så att jag inte behöver sitta längst fram i föreläsningssalarna
- Caroline har fyllt 20 och hemma hos henne träffade jag min mest interna bloggvärld, trevligt, trevligt!
- Jag har köpt gröna over-kneestrumpor :D
- Jag har varit hundvakt till världens störigaste Diesel
- Jag har varit på bokrean och fyndat plus snickrat ihop tre bokhyllor att ha alla böcker i
- Jag har avslutat fysik B med toppbetyg, vilket är min största skolprestation någonsin
- Jag har träffat och umgåts med folk jag inte trodde att jag skulle se igen
Men det som har tagit upp mitt liv fullkomligt den senaste tiden är ändå semestern. Semestern med stort S. Årets Österrike-resa med Pajasresor AB till Wildschönau var det bästa jag har har varit med om. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag vill tillbaka dit. Folk fick i princip dra mig av bussen på Hästhagen, ville verkligen inte avsluta äventyret.. Jag saknar snön som knarrade så fint under pjäxorna, jag saknar Jennifers små söta snarkningar, Rolands hemska barfota-fötter och Klammrastbalettens falsksång. Jag vill tillbaka till fotbollssångerna i Hopfgartenbussen, den goda ölen och dansen med Marcus på bordet. Saknar den galna utförsåkningen med Erik och Björn, skitsnacket i liften och deras och Zolles besök på Klammrast, gylfspelandet av Fagerström och Lasse-Bas, och jag får inte glömma världens bästa Ola Ståhl. Saknar otroligt nog Schwarze-Freitag på Glashuset, sotet i mitt ansikte (och innanför mina kläder av onämnd anledning.. just det, måste köpa en ny behå, den andra är fortfarande svart..) och mitt rosa sugrör i ölen, ännu mer tid med mina kära "barnvakter", dans utan dansgolv och ett riktigt kul gäng från Ängelholm (som jag lyckats lokalisera nu i efterhand, haha) och sedan taxiklyddet som ledde till den långa promenaden klockan halv 4 på morgonen utan ytterkläder (är skyldig Erik ett ordentligt tack, hade inte överlevt utan hans tröja, haha). Saknar till och med att gå upp klockan 7 på morgonen efter bara tre timmars sömn bara för att få träffa alla och umgås en hel dag till! Det är jävligt svårt att säga vad jag saknar mest, så om jag ska sammanfatta det så får det nog bli att jag saknar helheten. I år var helt enkelt bästa året hittills. Vill tillbaka så mycket så att det gör ont.
