Lite saknad är nog bra ändå

Saknad är nog bra ibland. Det är nog faktiskt första gången jag erkänner det ens för mig själv. Ibland så behöver man sakna någon och liksom minnas allt man gått igenom och upplevt. Att ses hela tiden blir kanske som att konstant fortsätta i gamla spår..? Jag vet egentlgen inte, men jag tror att man måste vara ifrån varann ibland för att kunna uppskatta all den andra tiden man spenderar tillsammans. Har jag rätt eller är jag helt ute och flyger? Jag har ingen aning, tyvärr. Men visst är det underbart att bara få krypa upp i någons famn, särskilt när man inte sett djupet av den famnen på länge? Man märker inte vad man har förrän det inte är där. Så lite saknad är väl bra ändå, antar jag. <3

Kommentarer

Här skriver du din åsikt:

Namn:
Stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ingen reklam, tack!

Trackback
RSS 2.0