.

Vill bara meddela att jag ska fira Toves och Johannas studenter på Slagthuset den 4e juni. Einar Hansen och Mediagymnasiet slår ju ihop sina utsparksfiranden i år :)

Men som sagt, för att undvika obehagliga överraskningar så har jag nu berättat om mina planer. Behöver ju inte uppleva samma obehagliga stämning som vi hade på Hipp förra året..

Trodde att breven från den lokala antagningen skulle kommit nu i veckan, men det har de inte gjort! Börjar få lite panik nu, intervjuerna ligger om mindre än två veckor och jag måste börja förbereda mig mentalt på vad jag ska svara på alla frågor.

Men först måste jag bli kallad.

Och inget brev har kommit.

Ångest.

.. gick åt helvete. Men det var bara väntat. Känns verkligen som om jag råkuggade och av den anledningen borde jag börja plugga på omtentan som ligger om mindre än två veckor. Dock har jag kommit fram till att livets ironi kommer jävlas med mig som vanligt om jag börjar plugga inför den. För tro mig - på tisdag kommer jag i så fall få reda på att jag klarat tentan och måste genomlida muntan på onsdag. Inte okej, då kommer jag ju kugga den istället. Så min plan för tillfället är att råplugga inför muntan och sen på tisdag börja omtentaplugga då jag fått mitt resultat på tentan (det är nästan så att jag hoppas att jag kuggat). Usch. Det blir ingen kul vecka det här heller.

Ska dock se fram emot alla studenter som sätter igång nu. Det är så att man längtar tillbaka till förra året då man själv hade studenten framför sig. Dock var det för exakt ett år sedan det kändes som om mitt liv gick i spillror. Tror inte det blir samma sak i år dock. Hoppas iaf inte på det. Orkar inte genomlida ett så stort svek till.

Sitter och gör allt jag inte borde göra, typ fantisera om saker, låta tankarna flyta iväg, fila naglarna, kolla bloggar och gamla foton. Hittade denna underbart fina bild på mig och söta Sophie från Midsommar förra året och då slog det mig - det är bara en månad dit! Vad ska folk hitta på? Vart vill vi vara och vad vill vi göra? Och med vem? Varandra?

Förslag?

Har lite av en sådan känsla nu. Är sönderstressad gällande fredagens analystenta (som jag kommer kugga, våga inte säga emot mig!), tidsbrist samt seperationsångest från Ola som ligger i vakten och inte ens har tillåtelse att ringa mig. Jobbigt.

Något som däremot tagit upp mycket av min tankeverksamhet på sista tiden är några sms. Det var inte jättemånga jag fick, med de kom oväntat. Sammanfattningsvis uppfattade jag det som om han är glad över att jag inte tycker om honom och Ola på samma sätt. Av någon anledning tolkade han det som om jag tyckte bättre om honom än om Ola. Det har jag inte påstått, bara att det är olika. Det värsta var att verkade glad och jag blev riktigt ledsen. Även om jag nu tyckt bättre om honom än om Ola så ska han väl inte bli skadeglad över det? Han skall väl önska mig allt gott i världen? Det var ju han som satte mig i den här sitsen från början så borde han inte vilja att jag ska ha gått vidare vid det här laget? Det har fan gått ett år. Men det gör fortfarande lika ont.

Idag hörde han av sig på msn. Inte mycket, bara några få ord, men jag blev helt ställd. Vet inte vad jag ska säga längre. Vill skrika ut min frustration och ilska över hela situationen. Tyvärr tror jag inte att det anses passande. Någon skulle ju kunna ta illa upp. Suck.

På grund av dennes haveri tog det mig mer än dubbelt så lång tid än vanligt att ta mig hem från Lund. Fick svänga av vid Råby och köra mot Dalby där det var ännu mer kö. Denna sträckte sig nästan ända fran till Staffanstorp (Lund-Dalby-Staffanstorp är en sträcka på mer än 1,5 mil). Och här rullade den fram i sakta mak.. Jag hann i princip tänka igenom hela mitt liv samt de närmsta 20 åren, så lång tid tog det. Usch. Sådana här dagar önskar man att man tog tåget (de stannar ju bara då något ligger på spåret, typ ett träd, en nedfallen ledning eller en självmordsbelängen sate som lyckats pricka in exakt den dagen jag tar tåget bara för att jävlas. Typ). Idag hade det t.o.m gått fortare att cykla hem. Sinnessjukt.

Men vi får se det positiva i det hela - bussen svängde iaf av vid rätt tidpunkt. Hörde på radion (någonstans kring Staffanstorp) att de stängt av hela E22an i södergående riktning. Kom nog hem rätt snabbt i förhållande till de andra stackarna som typ kört på vid Lund södra..

Wroom, wroom..

Vädret fick inte stoppa oss! Extra pressenning och en värmefläkt gjorde kvällen uthärdig. Hoppas att ni hade lika kul som jag hade och tack så jättemycket för att ni kom!

Eftersom min kamera är på landsflykt så har jag inga egna bilder från igår, så alla ni som har får väldigt, väldigt gärna skicka dem till mig!

Monoteism, my ass! Idag ber jag till alla vädergudar i alla möjliga hitte-på-religioner jag kommer att tänka på. En enda dag på hela året ber om regnuppehåll, och vad får jag?? Skyfall. Inte okej! Hoppas at det lättar upp tills ikväll, annars blir det inte mysigt i tälten.

Ses kl 17, ni som vågar trotsa väderleken..

Jag har återigen gjort proven till MAH:s tandläkarutbildning. Den här gången kändes det faktiskt jättebra, särskilt när jag kollade på killen framför mig och såg hur dålig hans slipmodell var. Självförtroendet fick sig en liten boost där! Beteendetesterna gick nog också bra. Svarade iaf typ samma på alla frågor som jag gjorde förra året (de har ju inte ändrat en enda fråga. Dumt). Nu hoppas vi iaf på att jag återigen tar mig vidare till intervju. Fast då återkommer ju samma problem som förra året - varför vill jag bli tandläkare egentligen? Jag vet inte. Det är bara något jag vill. Det dumma är ju att de som intervjuar inte blir särskilt imponerade när man kläcker ur sig ett sådant svar. Så. Lite hjälp här nu. Varför vill jag bli tandläkare? Det är väldigt svårt att sätta fingret på något som bara känns naturligt. Det är typ som att vara högerhänt, det bara är så.

Men som vanligt så har det också hänt en massa saker! Det har varit födelsedagsfirande, tentaplugg, förkylning, smärtor i knät, en plågsam tentaskrivning, regnväder och jag vet inte allt! Upptagen har jag varit af. Något som tar mycket tid är planeringen inför lördagens festligheter. Är tacksam för all hjälp som erbjuds! Var och handlade det sista idag och ja, slutnotan kommer inte bli liten! Men det är vi värda, både jag, Ola och alla som kommer! Man fyller ju bara 40 en gång, inte sant?

Nu är det mycket planerat igen.. Tentaplugg, klädbytarkväll, planering inför festen, frisörbesök.. Listan kan göras lång. Tentorna är så klart de största problemen, men klart att även festenplaneringen tar upp mycket tid. Det är sjukt mycket att anordna nu när vi blir så många, haha. Men det kommer vara värt det! Nu ska jag bara lyckas övertala Ola om att vi ska ha sleep-over i hans trädgård efteråt också :P Har kollat upp olika uthyrningsfirmor osv idag, behöver ju hyra bord, stolar och annat mög. Men som sagt, det kommer vara värt det. Och nästa vecka smäller det, mina vänner!

Känner mig som världens gnällspik för tillfället.. Har inte varit såhär förkyld på länge. Jag vet att man oftast mår sämst morgnar och kvällar och att dagarna fungrerar någorlunda, men det är ändå sjukt jobbigt. Får en sjuk huvudvärk bara av att skriva detta, hur skall jag då kunna tentaplugga? Börjar få panik nu. Det är 10 dagar till algebratentan och typ 26 till analysen. Usch.

Kämpade mig iväg till Olas släktkalas igår. Hoppas att jag gjorde ett bra intryck trots att jag satt och snörvlade och lät tankarna flyga iväg titt som tätt. Men jag tror inte att det gjorde så mycket, är övertygad om att jag får fler chanser längre fram.

Nu ska jag knarka ipren och sen försöka sova en timme till. Får se vad dagen bjuder på sen, hoppas att jag får lite gjort iaf.

Valborg blev inte riktigt som planerat.. En förkylning började smyga sig på mig redan i torsdags och igår eftermiddags bestämde den sig för att bryta ut ordentligt. Av den anledningen blev det inget bål i Pildammanrna för min del igår, jag fick ligga hemma och dricka te med mamma och pappa som också var hemma för någon konstig anledning. Men men, segt att vara utan vännerna och Ola, men det fick gå ändå.

Idag är det som sagt första maj vilket innebär att Ola fyller 20. Han fick bara vara ensam tonåring i två dagar innan han blev lika gammal och rynkig som mig, haha. Sitter hemma hos honom nu och väntar på att gästerna skall dyka upp. Borde nog inte vara här egentligen med tanke på att jag fortfarande är störtförkyld och har snor i hjärnans alla vrår och skrymslen. Men jag måste ju träffa släkten någon gång, önskar bara att jag vore på topp just idag.