.

Ni vet hur det är när man är lockad av något. Tanken på det spelas om och om igen bakom ögonlocken och det enda man vill göra är att sträcka fram händerna för att sedan aldrig släppa taget. Det växer mer och mer till ett behov, något man måste ha i sin ägo för att kunna fortsätta fram. Ångesten sätter in när man inte får som man vill och hålet i själen växer sig större och större ju längre du är utan de där jäkla skorna!!!

Men nej, skämt och sido. Har inte många cravings för tillfället, eventuellt ett par skor från Replay bara, men inget jag inte kan leva utan. Ola, däremot.. Obeskrivligt. Har haft seperationsångest ända sedan han gick kvart över fem imorse. Han fick sova hos mig trots att jag visste att han var tvungen att gå upp så tidigt. Allt för en extra natt i hans armar <3 Behovet av honom har växt sig större på senare tid och jag har ingen aning om varför. Klart att vi har kommit varandra närmre ju längre tid som gått, men jag vet inte.. Det känns som om det bara blir mer och mer hela tiden. Växer snart ihop med honom. Eller ja, det är nog önsketänkade. Han är ju inte nära mig länge nog för att det skall kunna hända tyvärr. Längtar tills lumpenskiten är över. Vill ha hem honom. Genast.

Kände att det här blev ett väldigt tjejigt inlägg. Usch.