.

Tiden går fort när man har roligt.. Eller ja, roligt och roligt. För femton månader sedan så hände det mycket. En lång relation avslutades, och jag kan inte påstå att uppbrottet var något annat än smärtsamt. Dock hade jag någon annan som tröstade, en axel att gråta ut mot. Vid det tillfället kan jag inte påstå att jag visste eller ens misstänkte vad det skulle leda till, men nu, femton månader senare, så är det hos honom jag är, honom jag älskar. Allt annat måste ses som avslutade kapitel, trots att det faktiskt tog mig väldigt lång tid att inse det själv.

Femton månader. Det är rätt länge, särskilt i vår ålder. Alla kan inte vara som Emma och Jimmy, helt enkelt. Vi andra måste prova oss fram, hittar inte rätt på försöket. Men nu känner jag mig trygg, känner inget behov av att fortsätta leta. Älskar Ola och planerar att stanna hos honom i femton månader till. Minst. Hoppas att han känner likadant <3