.

Sitter här vid datorn och låter hjärnan åka på en liten nostalgitripp tillbaka till skolavslutningen i nian -06. Varav detta? Jo, har radion på och Aquarius började spelas. Detta är den traditionella låten som Lindeborgsskolans skolkör sjunger när niorna går ut genom rosenkransen. Jag har bara glada minnen från den dagen (låter kanske konstigt, men min klass, älskade H9, jublade när vi gtick ut. Alla andra klasser bölade ögonen ur sig, de tyckte att det var sorligt att sluta. Min klass var bara lycklig över att få slippa varandra, haha). Jag var otroligt lycklig över att jag skulle få slippa alla idioter i klassen och bara få lov att börja om, börja göra något som jag verkligen ville. Nu, snart tre år senare, så sitter den känslan i. Jag är lycklig, jag gör något jag tycker om och det känns som om jag har hela världen framför mina fötter. Framtiden är lika ljus nu som den var den dagen jag slutade nionde klass.
Snart är det ju dags för studenten.. En skillnad nu jämfört med innan är att jag inte alls är helt säker på vad jag vill göra efteråt. Jag visste att jag ville bli en naturhumanist när jag slutade nian, nu velar jag mellan tandläkare eller molekylärbiolog.. Hm, svårt val. Men, haha, jag har ju fram tills 15e april på mig. Har tid att tänka :) (Varför är jag nervös? Det här beslutet bestämmer ju liksom bara min framtid. Vad kan gå fel..?? *ångest*)